Konstigt nog är det en alldeles underbar känsla det här att sitta på tåget på väg mot Åbo. (Konstigt därför för att det alltid inte har varit så.) Jag lyssnar på
Mumford and sons och undrar. Jag funderar alltså inte, utan undrar, märkväl. Det är ju måndag, så det är väl orsaken.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar